Man är inte dum. Klart man märker när något är fel. Barnsligt fånigt känns allt också, typ småbarnsnivå.
Ibland vill man bara stoppa in människor i en säck och skaka om sådär fint! Det vore något det, eller läsa tankar. Så man faktiskt vet hur det ligger till. Så man liksom kan se vad människor vill, hur man kan göra alla nöjda och så. Hur enkelt vore inte livet då?
Fast kanske ganska tråkigt och uppenbart, det dyker säkert upp andra problem på vägen, urk.
Vore skönt att kunna spola tillbaka eller börja om på nytt helt. Inga fördomar som sätter käppar i hjulet eller ett förföljande förflutet. Är det bara jag som är alldeles för naiv och förlåtande?
Försöker lappa ihop men någon vill bestämt ha småhål här och var, inte blir det väl lättare i vardagen varken för mig eller den?
Eller så kanske det är signalen för att jag inte är önskad där längre, att jag ska sluta försöka och bara gå?
Det här är juh löjligt!
För jag ser, jag hör och min magkänsla kan inte ha 100% fel.

"Nothing hangs between your thighs. In fact, there's a hole there so deep it reaches into the maledetto inferno!"

Vill träffa mina mysfavvisar eller typ köra ett spontant nattbesök hos nån awesome. Vilket som, där jag känner att allt är som det ska.

Jag är bitter, misstänksam och brusar lätt upp. Det är en del av mig, jag är inte stolt över den delen men jag tänker inte låtsas som om den inte existerar. För jag vet också att jag har fina sidor. Väljer någon därute att helt glömma dem och förkasta dem so fine. Men jag kommer aldrig glömma dina fina sidor ändå. Så jag väntar här!