Såg på SVT Gävledala igår. Där var det ett repotage om 8 barn som skrivit till rektorn om att de finns två lärare som kränker och nyper dem. Skönt att höra att rektorn reagerar och tar tag i det. Finns aju de som väljer att blunda eller att ist ta lärarnas parti.

Minns själv när jag gick mellanstadiet och hade en lärare med allvarliga problem. Hon tyckte vi var så äckliga så hon ville spy på oss, vi var hemska och förstörde hennes liv. Ställde in en kulturkväll vi skulle ha för de vuxna bara för att vi var bråkiga. Vi kanske inte var guds barn men vi var verkligen inte så hemska. Hur kunde då alla andra lärare klara av oss och tyckte om oss. Då måste de väl ändå ligga nå i just denna lärares betéende, eller? Vi anmälde till rektorn, och vad gör hon?
Jo hon klampar in skäller ut oss och säger att ingen kommer sakna oss när vi slutar. Hon skulle promt tvinga fram ett svar ifrån oss alla om varför vi trodde att de var som de var i klassen. Och då hade vi några elever som aldrig knappt vågar säga nå. Men de sket hon ju fullständigt i. När vi skulle försvara oss och säga att läraren minsann inte var någon ängel blev hon ännu argare och sa att vi inte kan ta den diskussionen eftersom läraren ifråga inte var närvarande... ...
Driver hon med oss? Man ska väl fan inte ta en sån här diskussion om inte vi får utrycka våra åsikter? Ska inte hon som rektor värna om oss elever? Det är ju ändå oss skolan handlar om i första hand!

Snacka om falskhet från både läraren och rektorn. Och nu när jag är 18 år och går gymnasiet och ibland möter läraren på bussen, ja då är ju hon såååå glad och vill hälsa och prata med mig. Och jag har även fått höra att dem som hade henne efter att vi sluta 6an att hon skröt om hur fina och underbara vi var och hur hemska den klassen hon nu har är. Snacka om bitch!

---

Och påhögstadiet had evi också en sån där lärare som man bara undrar om de verkligen är där för att undervisa. Fick henne sista terminen i 9an. Vi har aldrig tidigare behövt torka av några bord unde rhela högstadietiden, och nu tycker hon det vore så passande att börja. Hon gav sig inte heller! Trasorna stank som jag vet inte vad. Vi stördes inte av blyerts klottret, och i vissa fall var det inte ens vi som sabbat. Hon könsdiskriminera tydligt då hon alltid hacka på killarna och tyckte vi tjejer var så söta så.
SKolan had även infört en ny regel som tillät kepsar om läraren själv tyckte de passa. Alla lärarna tyckte det var helt okej, men självklart inte hon. En halv lektion kunde gå till att hon skulle få av alla mössor och lepsar från våra små huvuden. Jag menar hallå! Stör det verkligen någon om vi har kepsar? Ska inte en lärarare fokusera på undervisningen och att vara pedagogisk?

Varje dag var ett krig för att hävda sin rätt hos henne. Hon kunde inte heller lära ut och alla kändes sig helt lost när hon tog ton. Man blev så trött på henne att man tillslut sket i allt hon sa. Det var bara så bra att man slapp ha henne en längre period. För då vete fan vad som hade hänt, tror knappast att jag hade lärt mig ett dyft.

---

Är man inte där för att man vill barnens bästa och att de ska lära sig saker och utvecklas borde man verkligen fundera på ett karriärsbyte. Allt ska handla om eleverna från början till slut. Läraryrket är tufft med kaxiga elever osv. Men! Eleverna  märker när det är en seriös och bra lärare, en sån som inger respekt och en man kan skapa en relation till. Förståelse och lite kompiskänslor gentemot läraren och elverna förenklar skoltiden för båda parterna.
Det är något som jag själv märkt under mitt snart 18 åriga liv. Känner man sig lack på sitt jobb och orkar knappt gå dit så byt inrikting! Så svårt är det ändå inte.